Repris: Kaboooom!

Hade egentligen tänkt fortsätta skriva den här anteckningen på den förra, men det känns ganska tydligt att det hade varit vanhedrande och idiotiskt...

Därav kommer nu en helt ny anteckning om en händelse för några veckor sedan.

Fick helt oväntat (nåja hyffsat iaf, ämnet hade väl diskuterats relativt flitigt under föregående veckor...) generöst en present från R, ett par små silvriga förpackningar.

Jag hade ingen aning om va det var och granskade dom intentsivt:

"Fart Bomb" i samma sekund jag läste det sken jag upp... Vad jag nu hade i min hand var en upplevelse, en klassiker, kort och gott:

Lycka fångad i förpackning. Av någon anledning har jag aldrig tidigare haft något liknande i min ägo, och nu hade jag plötsligt 4 st.

Mitt under den glada upplevelsen bestämmer sig M för att bränna av en av gåvorna inne i fikarummet.

Och det kan jag lova, det luktade inte mumma när bomben briserade...

Stanken dundrade rätt upp i näsan och brände nog av en ansenlig mängd flimmerhår iaf...

Efter en våghalsig räddningsaktion hamnade till slut bomben utomhus i en container, vad som sen hände med den är oklart. Misstänker dock att luften pregnerade stålväggarna i containern och sitter kvar där än idag.

När jag lusläst baksidan står det att barn under 7 år ej skall använda dom, men i mitt fall ställer jag mig frågande till om 22 år är tillräcklig ålder.

Omoget? Ja visst. Löjligt? absolut. Tragiskt? ja antagligen - Men så fantastiskt roligt!!

Just nu ligger alltså världen framför mina söta små fossingar.

Så Stenungsund: Be Afraid..Be very afraid....

Tänkte avsluta anteckningen med ett par citat från allas vår:

Carola Häggkvist:

"Vi skall korsfästa vårat kött...Det är underbart med korrigering! Det är underbart med aktoritet!"

"Skär av dom här döda kvistarna på mig själv, skär av dom, skär av dom, jag vill inte kastas i ugnen!"

"Genom att du säger nej till uppror!, genom att du säger nej till självmedömkan Aaaaaaaaaaaaaah!"