Känner ni igen dom? Killarna som framförallt på förfest av någon anledning försöker pissa in sitt revir genom att försöka klämma extra hårt när man hälsar?
Har aldrig riktigt förstått det, men det kanske är ett alfa-hanne-grottmännisko test för att se vem som är vems bitch.
Eftersom jag på det stora hela är själva definitionen på perfektion (det är inte lätt att vara ödmjuk när man är felfri...)
har jag naturligtvis en (onaturlig????!) förmåga att "stänga av" handen så jag ej känner någonting oavsett vad som händer.
Så ni "handklämmare" där ute, haha tryck på, ni pissar på fel träd.
Som ni kanske läste i förra anteckningen fick jag ju avsluta festkvällen tidigt på lördagen och jag gick därmed miste om en av höjdpunkterna när kvällen börjar lida
mot sitt slut, När man kvart i 3 skall hämta sin jacka och man ser alla desperata själar som står i éntren med tomma blickar,
dekorativa ölfläckar på skjortan, (som saknar en knapp så att man precis får se en glimt av en härligt hårig bilring)
En underbar arom av svettdoft som hänsynslöst tagit kål på alla spår av deodorant
och den lilla skjort biten som sticker ut genom gylfen för att locka potentiella honor till efterfest i ungkarlslyan med bruna bönor i överflöd i kylskåpet.
Ojdå, höll ju på att glömma det viktigaste; Den perfekt symmetriska kramsnusen över hela översta tandraden samt i vissa fall på kanten av ölglaset dom håller i handen.
Och folk säger att svenska män inte har någon stil?!
Sådär, nu jag fått ut det onda...Hundpromenad....
Ha det!
/MB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar