Halsont:

Detta var i och för sig någon vecka sedan men minnena sitter kvar som blodiglar på min näthinna.

Hade halsont som inte var av denna världen, hade så ont att jag knappt kunde äta eller ens smutta på lite vin.

Hade precis på gränsen till feber, sådär så man känner sig matt men ändå inte kan vinna tillräckliga sympatier eftersom man rent tekniskt ej kategoriseras som sjuk.

Så tillslut fick det vara nog och jag trotsade mina macho ideal som jag annars alltid följer bestämt. (hugger ved, dricker öl och vägrar uppsöka vård för mina sjukdomar men gnäller till omgivningens förbannelse.)

Hasade mig till vårdcentralen och fick sitta och vänta alldeles för länge, tänkte jag.

Jag fick dock svälja mina initiella reaktioner när jag väl släpptes in, sjuksköterskan som jag kom in till var en helt underbar "tanta" med glimten i ögat som fick mig att glömma all väntetid.

Skönt att se att det fortfarande finns sådana guldkorn ibland oss som fortfarande kan hålla humöret uppe trots allt gnäll dom antagligen får stå ut med dagligen.

Efter en grundlig undersökning konstaterades att trots att jag ej hade feber hade jag en massiv halsinfektion och jag vann äntligen några väl eftersökta sympatier, men kontentan; stort + till stenungsunds vårdcentral.

Det som jag dock ej kan släppa, är att under väntetiden satt jag som vi gör i Sverige och spanade in min omgivning och följde normen och skötte min egen business utan att titta för länge på någon eller att säga ett ord till någon brevid mig.

Men mitt under allt så sätter sig en "hobo" (white trash...) brevid mig, och tro mig, jag har verkligen ansträngt mig för att ej skriva mer om whie trash gubbar/tanter eller hockeyfrillor. Men av någon anledning söker dom sig till mig och jag kan inte komma undan var jag än är.

Det som dock var förbryllande med den här gubben var att han mitt ibland dom klassiska attributen; Sliten hockeyfrilla, luffar prickar på armarna och tänder som såg ut som någon kastat in dom i käften på honom så hade han även helt andra attribut.

Hans hockeyfrilla var visserligen sliten med den hade ändå ett sting av pudelpermanent, han hade hål i byxorna på klassiskt raggarmanér och han hade dödskalle ring. Han hade DÖDSKALLE RING. (sorry "D" =)

Det är ju annars efter 30 års åldern endast tillämpat av 50 åriga kissbyxor som ej kommit över det glada 70/80 talet när han med sina tajta läderbyxor minsann lyckades lägra en ansenlig mängd hårdrocks groupies.

Jag var helt förbryllad, han hade en helt vanlig luffar appeal med han hade friskt blandat bland utslagna hårdrockar och raggar rester. Visste inte riktigt vad hans uppsåt var?

Hade han medvetet korsat bland flera styggelser för att visa sitt förakt för mänskliheten? Sökte han vård för att hjärnbalken brunnit? eller vad det en helt vanlig uppvisning av civil olydnad?

Kan inte släppa det... Han är inbränd på näthinnan och kommer kanske sitta kvar där tills jag hittar svaret på mina frågor.

Kanske hittar jag honom igen, kanske han har mer överraskningar på tur, kanske sitter han inne på någon av livets stora frågor?

Ha det bra!

/MB