Den här historien är muntrare än dom tidigare och ligger mig varmt om hjärtat.
(nåväl den var munter från början iaf..)
Det hela började för ett par år sedan när jag på en lott vann en lyxig resa till Tallin.
(Både ett lyxigt 2 stjärnigt hotell och gratis biljett att åka trådbuss ingick!)
Som den vilda äventyrare jag är, bestämde jag mig för att resa själv.
Jag gick nervöst på färjan och hade inte den blekaste aning om vilket spännande äventyr som väntade mig.
Efter att jag smygit mig in på min lilla hytt och dragit för mitt turkosa draperi
och börjat djupdyka in i "Strindbergs samlade" hörde jag plötsligt hur det dunkade från övre däck.
Musiken fyllde mina öron och trots min nervositet så tvingade rytmen mig upp till övre däck.
Där var det fullt av folk och jag ställde mig försiktigt vid ett hörn och spanade in människorna.
Då plötsligt såg jag honom, han stod mitt på dansgolvet med armarna i luften och
skrek "Vi är festfolk" om och om igen.
Han hade tajta läderbyxor och en vit shorta med flera knappar uppknäppta, precis så att dom visade hans muskulösa bringa.
Hans biceps gungade rytmiskt i sambatakter och hans långa hår svajade i vinden från takfläkten.
Jag dröjde mig kvar lite för länge med blicken och han upptäckte mig,
en svettpärla i hans panna vittnade om hans vilda engagemang och han stämde upp i ett brett leénde och började gå mot mig.
Jag stod orörligt kvar, funderade på att fly, men något höll mig kvar.
Han ställde sig brevid mig och sa:
-Jag är festfolk!, yeeehaw vi är festfolk!
Jag stirrade undrande på honom och innan jag han svara sa han med tydlig röst:
-Jag heter Elias, det är stället är verkligen "top notch" alltså!
Jag svarade att:
-Jaee jo, det är ju första gången jag är här så jag vet inte riktigt.
Han frågade om jag ville hänga med honom ut eftersom han var så svettig och för att det var enklare att prata där ute.
Jag nappade direkt och följde med ut, men när vi väl kommit ut behövdes inga ord, vi bara stod där och tittade på varandra,
hans ögon glänste i skenet från vattenytan och vågornas skumm virvlade som mina tankar.
Han la sina armar runt min midja och höll om mig medan jag stirrade ut över havet;
Han sa;
-Nu skulle vi varit ute vid fars hus i San Tropez, far har en hel källare full med "dompa" men om du vill så har jag en flaska Mouette inne i mi casa....
Part II:
Med trevande steg följde jag så denna självsäkra hybrid av man och gud, när vi
nästan var framme såg vi tjej som satt och sörplade i sig dom sista dropparna t-röd som fanns kvar i hennes flaska och Elias sa med säker stämma
"Det är som man säger, om man är ful så spelar det ingen roll om man sminkar sig när det börjar regna..."
Han stannade till vid en hytt, log och blinkade med ena ögat;
"Det här är mitt lilla krypin, hoppas du skall trivas...."
Jag följde honom in och vi satte oss på hans säng och pratade, han blandade friskt
bland latinska kärleks citat och tyska, inte fullt så romantiska ord.
Men från den stunden så kvittade det vad han sa, jag kunde inte slita blicken från
hans blåa ögon och jag visste att från den här stunden och framåt så skulle det vara han och jag, tillsammans, in i evigheten.
Vi la oss för att sova och jag huttrade i kylan från färjans
aircondition, men Elias löste det problemet innan jag hann säga något, han svepte sin stora björnfäll över mig och sedan låg vi bara där och andades.
Jag gömde mina fingrar i hans "bond-matta" på hans maskulina bringa.
Han satte på sin favorit låt av Y.M.C.A och släkte lampan.
Vart jag än vänder mig i världen kommer jag alltid minnas den natten, den natten
någonstans mitt mellan Sverige och Tallin, natten då vi två blev en.
Vi hade kul hela tiden i Tallin, på hotellet, när vi åkte trådbuss, på nätterna när låg och myste framför eldstaden.
Allting var frid och vi låg och småpratade vid poolen på morgonen.
Då kom han; Som en modern "Djingis Khan" en härskare från mongolerna, han hade kommit för söndra och erövra.
Erich das pool pöjk, hans sikte var inställt på Elias, och jag var den enda försvarsmuren mellan min livs kärlek och Erichs glödande ögon.
Jag ställde mig i försvarsställning, och då såg jag den....Murbräckan....
End part II
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar