The Story of Niklas - Världens enda levande abort part 1,2 och 3:

Det här är en sann historia från verkligheten, en historia som inte längre kan förtigas.

Med risk för mitt eget liv delar jag härmed med mig. (För som dom säger, historien upprepar sig, och detta får inte hända igen.


Så här kommer den, sagan om världens enda levande arbort, the story of Niklas:

Redan vid födseln var Niklas en förskräckligt ful bebis. Läkarna gjorde vad dom kunde för att trycka in honom igen men utan resultat.

Hans fulhet gjorde det inte bara svårt för honom utan även för hans omgivning och eftersom han var så ful var hans föräldrar tvungna att mata honom med slangbella.

Eftersom han föddes med svans och kraftig skäggväxt blev han under sin uppväxt tidigt förväxlad med olika sorters kreatur.

(enligt envisa rykten skall han vid flera tillfällen ha vunnit olika utmärkelser i dressyr och hundutställningar.)

Men trots alla motgångar lärde han sig snabbt att utnyttja sina defekter, han var med i flera skräckfilmer

(Bl.a "The Beast With Tits", "Monster Baby" och "Im so ugly i´ve made the devil cry")

Men istället för pengar tog han betalt i kuponger till olika hälsokostbutiker där
han mumsade skamlöst på diverse morotsstavar och krispiga broccolibollar.

Hans trasiga "DNA-Stege" gjorde att det var svårt att veta om han var pojke eller flicka, för trots att han föddes

med manliga genitalier (+svans) förbryllade han läkarna eftersom han krävde att få gå runt i kort kjol, flätor och bli kallad "Prinsessan Anastasia".

(han skall ha gråtit hejdlöst och demonstrativt kissat ner sig i stora folkmassor
när någon glömde hans "nya namn")

Till slut fick dock forskarkåren ge med sig när det framkommit att han blivit kär i en cementblandare och rymt till Paris med den samma.

Historian med cementblandaren blev dock kort eftersom Niklas överdrivna kramande och gosande kvävde cementblandaren som flydde till hemlig ort med hemligt namn.

Han växte upp och gick i skolan men fick på grund av sin enda tand snabbt smeknamnet "symaskinen"

och han är än idag Skolmästaren i att äta kyckling klubba så långsamt som möjligt eftersom klubban kom ut lika hel ur munnen som den
varit när han stoppat in den.

Han sökte gemenskap, och sökte sig därför till olika idrottsklubbar men fick snabbt lägge ner den karriären,
eftersom han var så hutlöst dålig att han gav publiken "piss rysningar"

(och mamma om du är inne och tjuvläser, ursäkta ordvalet men jag kan inte ändra på fakta.)

Enligt hans senaste tränare var han "Lika värdelös som en klubba med kuk smak."


-----------------------------------------------------------------------------------

Niklas växte så sakteliga upp och skulle börja läsa på gymnasium, hans usla betyg

och totala brist på ambition ledde till slut att sökte in på "tomtelinjen" med "hockeyspelstillverkning" som tillval. (cred - dj cats lista)

Där utmärkte han sig dock snabbt som en toppelev inom ämnet "Tapetsering av pepparkakshus"

Men det var fortfarande svårt för Niklas i den sociala miljön, han försökte vinna
vänner genom att imponera med sitt brinnande intresse för akvariedekorationer från zimbabwe men hade svårt att finna likasinnade.

Han började bli allt mer extrem i sina försöka att hitta vänner och så en dag för att roa sin omgivning stack han en gaffel i sitt eget knä, utan att någon reagerade på hans desperata försök till "slapstick" humor.

Då brast det plötsligt för honom, han ställde sig mitt i matsalen och snyftade fram

sin favorit låt "Tommy Tvättbjörn" av Jocke Boberg

(Jag vet en liten lätt björn, en riktig liten skvättbjörn, han heter Tommy Tvättbjörn.
Hans päls är grå i kragen, han jagar hela dagen för att få mat i magen.
han söker bär och knoppar och små små djur som hoppar.

Sen tar han dom och doppar, Han doppar dom i vatten den och tvättar fort som katten, den kloke lille knatten.

Tommy tvättbjörn i amerika, blank i pälsen alltid ren och fin,

tommy tvättbjörn o tommy tvättbjörn du behöver ingen tvättmaskin.)

till slut fick Niklas a.k.a symaskinen hjälp av en oerhört vacker och gudabenådad man vid namn Mattias.

Han rykte upp Niklas och ringde efter hjälp.

Roliga doktorer med lustiga piller och en ovanligt mysig tröja där
armarna satt fast i varandra kom och tog hand om den förtappade själen Niklas.

När han kom till deras vårdhem upptäckte dom snabbt vad som var fel och såhär skrev dom efter sin undersökning. (cred?)

"Under en normal uppväxt brukar den sk. infantila pervisionen dvs barnets potentiellt polymorfa driftutlevelse

successivt bearbetas och så småningom blockerats. Men i Niklas fall har socialitions processen stagnerat, alltså

inkorporerandet av en äldre gestalt i psyket har aldrig ägt rum. Niklas har en deformerad bild av yttervärlden i

relation till sig själv. Han har ett obefintligt överjag och ett infantilt kvardröjande i det orala stadiet.

Hela hans störda personlighet pockar alltså på omedelbara behov och tillfredställelse och han är därför ett klassiskt exempel på en

"persona imatura" (en omogen och asocial typ).

Han fick tillslut komma ut från hemmet, gick ut gymnasiumet Och han inledde

en karriär med att sy suspensoarer av galltskin,
Men eftersom efterfrågan var väldigt liten så fick han snabbt ge upp även det här.

----------------------------------------------------------------------------------

Men Niklas lät sig inte nedslås, han skulle minsann bli något,

och visa omvärlden vad som egentligen fanns inom hans miniatyr kopia av mänsklig anatomi.

Han reste land och rike runt och dök oannonserat upp på klubbar och krogar för att framföra en cover på låten

"Schnappi - Das Kleine Krokodil"

Han träffade en tjej vid namn "Kajsa Grätchen raksträcken" och hans späda och ynkliga utseénde väckte hennes

moderskänslor så till den milda grad att hon och Niklas inledde ett förhållande.

Hon har av ett chockat ögonvittne beskrivits som "Hennes ansikte,

det..det...det såg ut som om det hade brunnit och någon hade försökt släcka elden med en yxa..."

Men oavsett så verkade det som lyckan äntligen var gjord för Niklas, han hade hittat en kvinna med mänskliga drag som var intresserad av honom. Så dom

gjorde snabbt slag i saken och gifte sig och flyttade till en skog i Snapparp där dom byggde ett tält av frigolit och så vitt jag vet, så sitter dom där fortfarande

och luktar på frigoliten.


Sådär det var alles för nu, men ett varningens finger, mina kära vänner, ingen av er kommer undan.

Snart blir det näste man till rakning.

Och Erik och Elias: